Thomas Sonesson

Uppsalaentreprenören

Thomas Sonesson skriver om entreprenörskap och om livet som företagare, vad som driver honom och om passionen för att starta eget.

Allt växer men hur?

Uppsala Idag har årets Relationsdag "Uppsala växer" gått av stapeln. På UKK samlades över 800 beslutsfattare och engagerade personer för att ta del av intressanta föreläsare och nätverka. Allt under Relations paroll - "Det händer något när människor möts". 

Dagen började med gemensam nätverksfrukost. Där fick man möjlighet att stifta bekantskap med de företag som ställde ut. Alla hade på något sätt en roll i Uppsalas utveckling och närområdets tillväxt. Byggbolag, fastighetsbolag, besöksnäringen för att nämna några.

 

Föreläsare av klass är alltid något av Relationsdagarnas höjdpunkter. Med spänd förväntan såg jag fram emot Stefan Hyttfors, som var först ut på scenen. Stefan pratade om planeten, hur vi hanterar den och hur vi kan vända utveckling, som gör att vi håller på att ta död på oss själva. Han noterade att människan var den enda som fått det bättre än förut. Alla andra har fått det sämre. Skrämmande, men lätt att inse. 

Men det finns hopp. Mycket handlar om desruptiv, dvs omstörtande innovation. Det som gör att gamla sätt att göra saker på, blir helt irrelevanta. T ex att man om tio år kommer att ha en bråkdel av dagens bilar, att man inte äger dem själv och det inte finns någon chaufför. Den tid då ens barnbarn undrar hur i helsike man lät någon köra själv. Det är ju helt livsfarligt.

Andra disruptiva förändringar är den dramatiska minskningen av hårdvara och ökningen av mjukvara. Mjukvara behöver som bekant varken produceras, fraktas eller återvinnas. Många företag och aktieägare kommer att känna en klen tröst av att vara "störst och bäst på det ingen behöver". 
Västvärdens och demokratins styrkor som byggt på trovärdighet håller successivt på att utmanas. I en allt mer gränslös värld blir den lokala politikern tandlös. "Teknik slår politik och skiter i gränser". En värld som alltmer handlar om framåt eller bakåt istället för höger eller vänster. Då gäller det att politikerna spanar framåt och kanske släppa tankar som att bygga spårvägar eller annat som hör dåtiden till.

Iställer gäller det att hitta en politik som släpper gamla sanningar, inte tar "svenska modellen" för den enda rätta eller säger "make America great again". När man istället jobbar ihop utan skygglappar och ser att samarbete är den enda lösningen. Stefan gav oss en tänkvärd, skrämmande men också förhoppningsfull syn på vart vi är och vilka möjligheter vi har. Det finns hopp. 

Efter lunch skulle vi fått lyssna på Andra Farhad - Börshajen, men hon fick tyvärr lämna återbud av personliga skäl. Dagens programledare Karin Adelsköld gjorde ett strongt inhopp på kortvarsel, men det missade jag tyvärr. Strålande löst i en akut situation. Dom som lyssnade sa att det var kanonbra. 

Efter några timmars nätverkande var det dags för den avslutande föreläsningen. Milad Mohammadi stod på scenen och berättade en grymt häftig historia om sin livsresa. Om hur han beskriver behovet av att ha förebilder och att han med järnvilja lyckats nå sina mål. En av hans förebilder för att nå dit var hans gymnasielärare, som var oerhört viktig för hans vägval. 

Att prata om ett angeläget ämne som integration är en sak. Det gör många. Men att som Milad ha gjort skillnad på riktigt är en helt annan. Han bestämde sig för att starta en skola för att ge de som har sämst förutsättningar en ärlig chans. 
Det började med en kamp för att få finansiering, sen att hitta en skola, få den renoverad samt att få tag på elever. Så började denna otroligt inspirerande resa. Nu finns en högstadieskola i Kista med 110 elever från de mest utsatta områdena i Stockholm (han har gjort hembseök hos alla). En skola som blivit en riktig succé. Efter två år har 90% av eleverna förbättrat sina skolresultat, har en helt annan närvaro och man har fått ett otroligt engagemang från föräldrar, familjer och andra engagerade. Det avslutades med stående ovationer. 

Att tanka inspiration, träffas på riktigt och lyssna på intressanta föreläsare är otroligt viktigt för att kunna få egen energi. Att allt växer är något som vi alla tycker är bra. Men hur det växer är avgörande, för om vi finns kvar på vår planet eller ej. Hoppas det även fanns många politiker på plats idag så att intrycken får plats även hos de som styr i vårt samhälle. 

 

 

 

Spaning i Tokyo

Tokyo Ett nytt land, en spännande upplevelse och många nya reflektioner. Vi bodde i Shinjuku som är en stadsdel av Tokyo. Staden med över 30 miljoner innevånare.

Här kommer några reflektioner:

Japan måste vara världen artigaste land. Alla bockar och tackar. Oavsett vad. Ingen blir irriterad på att någon annan går i vägen. Ingen går mot röd gubbe och ingen tutar i bilen eller plingar i cykelringklockan. I tunnelbanan är det grymt trångt i rusningstrafik, men alla är lika hövliga. Det känns som ett drömsamhälle för den som tycker respekt för medmänniskor och regler är viktiga. Och man kan inte annat än hålla med.

Att vara nästa två meter lång i Tokyo är jobbigt. På tunnelbanan krockar man med de flesta takskyltar. Att böja på huvudet är en nödvändighet. 

Att toaletter i Japan alltid har uppvärmd sits och nästan alltid ett antal ytterligare funktioner. Lätt att sitta kvar och bara njuta…

Att nästan alla män har mörk kostym. Gäller även om man jobbar i overall. Kostym har många under overallen.

Att nästan ingen vet vad Sverige är förrän man säger IKEA. Är det något varumärke som de flesta japaner känner till är det IKEA.

Vi besökte Giolden Gai och deras 300 minipubar. Var man än kom träffade man människor från olika ställen i världen. Golden Gai måste vara världen coolaste barområde.

Att turismen ökar. Vi träffade folk från Boston, New York, Seattle, LA och San Diego. Dom hade en sak gemensamt. De skämdes för Trump. USA känns som de utåtriktade kusterna mot det bakåtsträvande inlandet… 

Att hela världen är här. Förutom amerikaner, träffade vi norrmän, danskar, irländare, australiensare, portugiser, italienare, israeler, polacker, engelsmän, irländare och säkert några till nationaliteter vi glömt.

Att vi träffade en hel del japaner förstås. Engelskan är så där, men det funkar att ta sig fram.

Att man får röka inne, men det ofta är förbjudet att röka på trottoarerna.

Att det är dåligt för karriären att byta jobb. De flesta japaner jobbar i samma bolag hela livet. Halvtid är 7 timmar om dagen och lönen är förhållandevis låg. Momsen är 8% och medelåldern är världens högsta.

Att två personer, kejsaren och kejsarinnan har ca 1000 anställda (varav 100 trädgårdsarbetare) på sina 300 hektar i Imperial Palace. De har världens längsta regentlängd med 125 generationer. Det är japanerna väldigt stolta över och betalar gärna skatten på 0,5 USD/person och år för dem och deras stab.

Att det inte är så vanligt att starta eget i Japan, men det sker en snabb förändring. Att starta eget blir mer och mer populärt även om det fortfarande är tradition att jobba på stora företag.

Att inga gator har namn, utan istället har man namn på kvarteren. Inte lätt att hitta, men google maps underlättar.

Att väldigt många har munskydd. Hörde av en läkare att det inte hade någon effekt. Varken för det man andas in eller det man eventuellt hostar ut. Men tror man på det så…

Att världen största tåg och tunnelbanestation i Shinjuku har 3.5 miljoner resenärer. Per dag!

Att Tokyo Sky Tree är Japans högsta byggnad med sina dryga 600 meter.

Vi missade cherryblossom (körsbärsträdens blomning) då den var ovanligt tidig i år.

Att cykla i Tokyo går alldeles utmärkt. Vi cyklade en dag i Tokyo.

Sen åt vi på rooftopen på Hyatt. Vi upplevde robotshow och massor av annat. Vi visste väldigt lite om Tokyo innan vi kom hit. Nu vill vi tillbaka så fort som möjligt igen. En stark rekommendation. Åk till Japan och Tokyo.

Cykla i Tokyo

Tokyo Att cykla i storstäder har blivit något av min favorit. Det är ett otroligt bra sätt att uppleva staden och man skall definitivt åka på en guidad tur om det finns. Denna gång var det Tokyo som skulle utforskas. Här kommer några reflektioner. 

Som sagt, cykla gärna med guide. Här ser vi vår grupp som fick guidning av japanen Soshi. Med hjälp av en guide har man två stora fördelar. En är att man får veta en massa intressanta saker om staden, en annan är att man hittar tillbaka hem. Och just hitta är nog en av Tokyos största utmaningar. Gatorna har inga namn (det är kvarteren som har namn) vilket gör det i stort sett omöjligt att läsa en vanlig karta. Det gäller naturligtvis inte bara när man cyklar, utan även när man promerar. 

Miracle cycling tour var namnet. Nu var det väl inget mirakel att vi kom fram helskinnade, men visst har stora städer sina utmaningar i trafiken. Fast om man skall jämföra med Uppsala så funkar det betydligt bättre här. En sak är att man aldrig kör mot rött ljus. Man går inte mot rött heller för den delen. Man cyklar inte mot enkelriktat heller eller mitt i gatan. Dessutom är alla väldigt artiga mot varandra i trafiken och cyklister, fordon och gående samsas kanbra, trots att det är väldigt trångt. Tutar gör naturligtvis ingen. 

Några andra saker. Det finns ingen lag för hjälm, så då rekommenderar man det inte. Att man kan slå ihjäl sig är alltså ingen anledning till hjälm. Det är ju samma i Sverige, men med trafiken i Tokyo känns hjälm ändå relevant (men ingen har det). Vi tog dock beslutet att ha hjälm och satte frisyren på spel, men det gjorde inte våra holländska medcyklister. Fast dom var ju vana av Amsterdam...

I Japan får man dessutom cykla på trottoarer. Det gör ju många i Sverige med, fast det är förbjudet. Här är det lagligt och det funkar det utmärkt att samsas med gångtrafikanterna. Vad som kan kännas lite konstigt är att man aldrig ska använda ringklockan. Det anses ohövligt. Så tänk er att samsas på proppfulla trottoarer och snirkla sig fram med cykel utan att plinga. Och det funkar. Alla Uppsalas cyklister borde gå på japansk cykelkurs. 

Tokyo är en helt fantastisk stad. En ny favorit som resmål har fötts. Här ser vi ett foto från spel/gaming kvarteren. Ett av de områden i staden vi fick se, på vår tre timmar långa tur. 

 

 

 

Uppsala tar täten

Uppsala Idag var det start för ett unikt projekt i Sverige. I ett initiativ från Ung Företagsamhet startas ett mentorprogram där företagare från länet får träffa varsin UF-lärare. Målet är att utveckla samarbetet mellan skolan och näringslivet. Programmet skall pågå i tre år och innehåller både tillfällen då hela gruppen ses och att företagare och lärare träffas enskilt. 

Det känns verkligen som ett positivt initiativ. Jag och Johnny Hellgren från Fridegårdsgymnasiet i Bålsta skall utbyta erfarenheter för att utveckla idéer om entreprenörskapet i skolan. Fridegårdsgymnasiet är en skola som verkligen visat sig starka i UF och mycket handlar om engagemanget och kunskapen hos lärarna. Nu skall vi slipa på det ytterligare och förhoppningsvis är detta ett format som kan bli en standard. Det finns så otroligt mycket att vinna på att fler lärare och entreprenörer får möjlighet att träffas och utbyta erfarenheter.

Idén kom från Sofi Layhani till höger som här har sällskap av Kaija Carlson, matentreprenören från Uppdrag Köket. Kaija är en av mentorerna och Sofi är regionchef för UF i Uppsala Län. 

Eftersom vi har med skolan att göra finns det naturligtvis kurslitteratur. Sofi frågade mig om tips på böcker. I mitt företagande har jag två "biblar". Good to Great av Jim Collins är den ena. Men den vet jag att de flesta entreprenörer läst. Så det fick bli den andra och det är Blue Ocean Strategi. Och skall jag gradera dem så är nog Blue Ocean den mest inspirerande bok jag läst och som jag haft som en röd tråd i mitt företagande i 20 år. Den tycker jag alla företagare skall läsa. 

Nu har alltså Uppsala tagit täten i UF igen. Ännu ett tecken på att det händer väldigt mycket positivt i Uppsala. Det bådar gott för framtiden. 

Fula loggans succé

Uppsala Dom flesta har en relation till det här företaget. Och om man säger "Designing good life" kopplar nog ännu fler ihop det med deras varor. Ja, vi pratar om OBH Nordica. Men det är inte företaget som inspirerade idag, utan den fantastiska entreprenörsresa som grundarna Thomas och Peter Ek gjort. 

Idag hade vi i Relation Executive ännu en spännande utbildningsdag och dagens föreläsare var Thomas Ek. Thomas är en person som jag följt på avstånd samtidigt som vi drev Gallerix. Vi var ju båda inom detaljhandel, men inom olika branscher. Så idag fick jag möjligheten att träffa Thomas och det var en imponerande person som trollband mig och övriga sällskapet. 

OBH Nordica föddes ur ett antal varumärken. Bolaget föddes av en tillfällighet som så ofta. Man blev av med några agenturer och halva omsättningen. Något måste göras. Man trodde stenhårt på den nordiska marknaden och hade det nödvändiga modet.  OBHNordica föddes. Loggan fixade man i all hast och Thomas själv tycker den var Norra Europas fulaste. Men den har hängt med och defintivt inte hindrat företaget från att bli en otrolig succé. Precis som det ofta är med entreprenörskap är det bråttom och ofta är det viktigare att vara snabb än perfekt. Det bevisades även här.

Med fokus på nordisk funktion, otroligt säljdriv, mod och passion samt att både bearbeta kunder och jaga fabriker i Asien lyckades man utveckla bolaget i rekordfart. Precis som så många andra framgångsrika företagare finns det en röd tråd. Affärer görs av människor med människor och de lade mycket av sin tid på att bygga relationer. 

En mycket tragisk händelse var i samband med att Thomas och Peter sålde bolaget. Dagen efter man signerade avtalen, fick Thomas bror beskeded att han fått cancer. Efter en kort tids sjukdom gick han bort. Ibland blir livet inte som man tänkt sig och det påminner mycket om att man aldrig skall skjuta på något i framtiden. Man vet aldrig vad som händer. I en känslosam del av föreläsningen berättar Thomas om hur han och hans bror, efter hans bortgång, belönades med "Entreprenuer of the year 2010". Sveriges största entreprenörstävling.
 

Som så många andra entreprenörer så har OBHNordica haft ett stort samhällsengagemang. Huvudprojektet är en skola i Manilla som döpts efter brodern Peter. Totalt har skolan över 2000 fattiga barn som lär sig läsa och skriva i detta engagerande projekt. Ett av Thomas budskap var att företag som inte har ett äkta samhällsengagemang kommer varken att ha medarbetare eller kunder i framtiden. Det klart han har rätt. 

Att möta en föreläsare som är så genuin och gjort den resa han berättar om på riktigt, är väldigt inspirerande. Så det är bara tacka för upplevelsen och ta med sig energi, inspiration och kloka tankar till sin egen verklighet. 

 

 

Bloggare: Thomas Sonesson
Född: 1959.
Gör: Byggde Gallerix-kedjan under många år. Nu: arbetar med styrelsearbete och är engagerad i ett antal nya företag. Ideellt: Mentor till unga entreprenörer, engagerad i UF samt ordförande i Uppsala Stadsmission m m.