Thomas Sonesson

Uppsalaentreprenören

Thomas Sonesson skriver om entreprenörskap och om livet som företagare, vad som driver honom och om passionen för att starta eget.

Allt växer men hur?

Uppsala Idag har årets Relationsdag "Uppsala växer" gått av stapeln. På UKK samlades över 800 beslutsfattare och engagerade personer för att ta del av intressanta föreläsare och nätverka. Allt under Relations paroll - "Det händer något när människor möts". 

Dagen började med gemensam nätverksfrukost. Där fick man möjlighet att stifta bekantskap med de företag som ställde ut. Alla hade på något sätt en roll i Uppsalas utveckling och närområdets tillväxt. Byggbolag, fastighetsbolag, besöksnäringen för att nämna några.

 

Föreläsare av klass är alltid något av Relationsdagarnas höjdpunkter. Med spänd förväntan såg jag fram emot Stefan Hyttfors, som var först ut på scenen. Stefan pratade om planeten, hur vi hanterar den och hur vi kan vända utveckling, som gör att vi håller på att ta död på oss själva. Han noterade att människan var den enda som fått det bättre än förut. Alla andra har fått det sämre. Skrämmande, men lätt att inse. 

Men det finns hopp. Mycket handlar om desruptiv, dvs omstörtande innovation. Det som gör att gamla sätt att göra saker på, blir helt irrelevanta. T ex att man om tio år kommer att ha en bråkdel av dagens bilar, att man inte äger dem själv och det inte finns någon chaufför. Den tid då ens barnbarn undrar hur i helsike man lät någon köra själv. Det är ju helt livsfarligt.

Andra disruptiva förändringar är den dramatiska minskningen av hårdvara och ökningen av mjukvara. Mjukvara behöver som bekant varken produceras, fraktas eller återvinnas. Många företag och aktieägare kommer att känna en klen tröst av att vara "störst och bäst på det ingen behöver". 
Västvärdens och demokratins styrkor som byggt på trovärdighet håller successivt på att utmanas. I en allt mer gränslös värld blir den lokala politikern tandlös. "Teknik slår politik och skiter i gränser". En värld som alltmer handlar om framåt eller bakåt istället för höger eller vänster. Då gäller det att politikerna spanar framåt och kanske släppa tankar som att bygga spårvägar eller annat som hör dåtiden till.

Iställer gäller det att hitta en politik som släpper gamla sanningar, inte tar "svenska modellen" för den enda rätta eller säger "make America great again". När man istället jobbar ihop utan skygglappar och ser att samarbete är den enda lösningen. Stefan gav oss en tänkvärd, skrämmande men också förhoppningsfull syn på vart vi är och vilka möjligheter vi har. Det finns hopp. 

Efter lunch skulle vi fått lyssna på Andra Farhad - Börshajen, men hon fick tyvärr lämna återbud av personliga skäl. Dagens programledare Karin Adelsköld gjorde ett strongt inhopp på kortvarsel, men det missade jag tyvärr. Strålande löst i en akut situation. Dom som lyssnade sa att det var kanonbra. 

Efter några timmars nätverkande var det dags för den avslutande föreläsningen. Milad Mohammadi stod på scenen och berättade en grymt häftig historia om sin livsresa. Om hur han beskriver behovet av att ha förebilder och att han med järnvilja lyckats nå sina mål. En av hans förebilder för att nå dit var hans gymnasielärare, som var oerhört viktig för hans vägval. 

Att prata om ett angeläget ämne som integration är en sak. Det gör många. Men att som Milad ha gjort skillnad på riktigt är en helt annan. Han bestämde sig för att starta en skola för att ge de som har sämst förutsättningar en ärlig chans. 
Det började med en kamp för att få finansiering, sen att hitta en skola, få den renoverad samt att få tag på elever. Så började denna otroligt inspirerande resa. Nu finns en högstadieskola i Kista med 110 elever från de mest utsatta områdena i Stockholm (han har gjort hembseök hos alla). En skola som blivit en riktig succé. Efter två år har 90% av eleverna förbättrat sina skolresultat, har en helt annan närvaro och man har fått ett otroligt engagemang från föräldrar, familjer och andra engagerade. Det avslutades med stående ovationer. 

Att tanka inspiration, träffas på riktigt och lyssna på intressanta föreläsare är otroligt viktigt för att kunna få egen energi. Att allt växer är något som vi alla tycker är bra. Men hur det växer är avgörande, för om vi finns kvar på vår planet eller ej. Hoppas det även fanns många politiker på plats idag så att intrycken får plats även hos de som styr i vårt samhälle. 

 

 

 

Reflektioner från Almedalen

Visby Från Almedalen rapporteras om allt tänkbart gällande politik och samhälle med massor av organisationer och företag på plats. ”Alla” är här och det skrivs spaltkilometer i alla tänkbara media och är ett eldorado för tyckare på alla nivåer.

Med tanke på att det genomförts 4374 planerade aktiviteter samt 1000-tals spontana möten måste detta naturligtvis vara någon form av världsrekord i nätverkande.
Visst är det en häftig upplevelse och unik mötesplats. En jättelik tummelplats för åsikter och budskap som det är nästan helt omöjligt att hålla koll på. Detta trots Almedalens utmärkta app. Att det är valår ger en extra nerv såklart. 

Här träffar man människor som man känner och naturligtvis många nya kontakter. Allt annat är nästan omöjligt på en mötesplats som denna. Det är ju genom relationer man bygger förtroenden och förtroenden är ju avgörande i de allra flesta samarbeten. Något som däremot känns lite utmanande är omfattningen. Överallt ser man mer eller mindre panikslagna människor rusande mellan olika seminarier och möten. Hinner man verkligen reflektera över det man upplever, om dagarna är överfyllda med aktiviteter. 

Politiskt kan man notera alltfler ytterligheter som tar för sig i debatten. Längts ut på höger respektive vänsterkanten ser man organisationer som tar tillfället att föra ut sitt budskap. Den företeelsen har det funnits gott om i Visby i år och vissa har verkligen klivit över gränsen som på Annie Lööfs tal. Tyvärr tror jag den uppmärksamhet de får i media är kontraproduktiv. Det är ju precis det som man vill ha. Svår fråga att hantera såklart och en utmaning för yttrandefriheten.  

En annan påtaglig sak är alla löften och vackra ord. Sånt är det extremt mycket av i Almedalen. Om allt alla lovar en vecka som denna blir verklighet, kommer vi att få en fantastisk framtid. Men vis av erfarenheten är det inte samma sak att lova som att göra. I alla fall inte i politiken där löften är lätta att ge, men genomförande är en bristvara. 

Den som av "misstag" kommer hit under denna vecka måste undra vad det är för spektakel. Vi ser en och annan förvirrad internationell turist som inte riktigt har samma målsättning som lobbyister, politiker och företag. Överfulla restauranger, svindyra hotellrum och packat med folk överallt. Men då finns det ett utmärkt alternativ. Åk utanför Visby. Almedalen är väldigt mycket centrala Visby och väldigt lite övriga Gotland. Det är t o m så att landsbygden på Gotland sägs vara en stor förlorare, då en av säsongens viktigaste veckor helt fokuserar på vad som händer innanför murarna och vanliga turister undviker ön. Något som vi själva sett under veckan då vi även besökt delar av landsbygden och det är väldigt lite besökare så fort man kommer utanför murarna.

Rapport från Almedalen

Visby Idag börjar årets Almedalen. Ett Almedalen som både är en spurt i ett val och en fantastisk plats att se fotbolls-VM på. Något som kommer att intressera mig lite extra är hur entreprenörskapet får möjlighet att visas. Då menar jag inte de företag som visar upp sig under egna engagemang. Det som blir spännande att se är hur politiker, utställande kommuner och andra myndigheter lyfter fram företagandets viktiga roll. Jag kan känna en liten oro att det lätt "glöms" bort. i Uppsalas program finns det förvisso en del kopplingar till företagande under andra rubriker, men knappast i eget fokus. Vi fanns liksom inte på näthinnan. Men nästa år kanske vi får möjligheten att berätta om Uppsala ur entreprenrörens perspektiv. 

Det kom en global rapport kallad GEM-rapporten för några veckor sedan, som mäter massor av saker och rapporten omfattar 60% av jordens befolkning. I den uppmärksammades Uppsalas entreprenörskap som något väldigt positivt och vi låg i topp. Under rubriken "Entreprenörsstaden" skrev jag och Maria Mattsson Mähl en artikel i UNT om hur framgångsrikt Uppsala arbetar, genom samarbeten mellan stadens olika funktioner. Att det finns en enorm kraft i Uppsalas företagande och viljan att samarbeta. Det gav oss massor av positiv energi och en rapport som överträffade alla våra förväntningar. 

Nu blev det nog lite kort om tid inför Almedalen och programmakarna hade inte riktigt entreprenörskapet med, när Uppsalas viktiga funktioner skulle få en plats på scenen. Men till nästa år, då skall vi jobba för att även entreprenörskapet är med i programmet. 

Under Almedalsveckan kommer naturligtvis företagande att vara i fokus. Men sen hoppas och tror jag på en hel del andra spaningar också förstås. 

I kundens huvud

Uppsala Under rubriken "I kundens huvud" har ett antal konsulter arbetat en dag hos sina kunder veckan som gick.

Ett väldigt spännande och inspirerande projekt som har flera uppsidor. Genom initiativet får du som arbetar som konsult tillfälle att lära känna din kunds verksamhet på ett bättre sett. Du får både känna på kundens verksamhet i vardagen samt att du kanske ser saker som kan förbättras utifrån ditt perspektiv. Du kommer ju in med öppna ögon vilket ofta är utvecklande. 

Bakom ideén står Tommy Lindgren som är VD och grundare av kommunikationsbyrån Zellout. Under ett antal veckor har han jagat oss konsulter att kontakta någon av våra kunder och se till att det blir en praktikdag. Torsdagen den 14/6 var den officiella praktikdagen och den avslutades så här trevligt på Restaurang Åkanten. 

Det som gör initiativet extra värdefullt är att de företag vi praktiserat hos, betalar för att vi konsulter arbetar hos dem. Man kan såklart ifrågasätta om vi lyckades leverera något större värde till våra kunder. Men det var defintivt lärorikt och ersättning skulle vi få.  Även här hade Tommy tänkt till ordentligt. Inspirerad av skolornas "Operation Dagsverke" där ersättningen går till något välgörande ändamål, var det Uppsala Stadsmission som var mottagare av den ersättning vi konsulter fick för denna dag. 

Så här glad blev Johanna Wahlby från Uppsala Stadsmission, när hon fick ta emot checken från Tommy Lindgren. Genom denna insats kan Uppsala Stadsmission bygga vidare på projektet matkassen och på sikt göra det möjligt att öppna en egen "Matmission" (matkassen delas ut varje vecka till Uppsalabor som har det ekonomiskt svårt).

I år var vi ca 50 konsulter som deltog i projektet. Det tar ju alltid lite tid att sprida information om ett projekt som detta på marknaden, men visst skall vi alla hjälpas åt att förmedla budskapet och minst dubbla antalet till nästa år. 

Vad gjorde jag själv då och hur blev jag så här trött? Jo jag tillbringade en dag i byggbranschen tillsammans med byggbolaget K360 som just nu renoverar Gottsundabadet. Jag har nog inte varit så trött på 15 år och muskler som legat i dvala fick helt plötsligt ett brutalt vakna upp. 

Men det klart. När man får uppgiften att köra ut några ton betongrester så inser man att det finns arbetsuppgifter i byggbranschen som mer handlar om vilja, än byggtekniska kunskaper. Just den här uppgiften klarade jag galant även om det kändes i hela kroppen. 

 

 

Svårt att förstå

Uppsala I en ledare i UNT för en dryg vecka sedan skrev Johan Rudström ett väldigt intressant inlägg om politikernas svårigheter att förstå företagande. Som företagare känner man defintivt igen sig. Alla politiker vill ha fler arbetstillfällen och man vill ha mer intäkter till välfärden. Men hur agerar man egentligen?
Johan Rudström beskriver "näringslivspolitiken som att man radar upp floskler och ger subventioner". Kan inte annat än hålla med. Tänk om man fokuserade på att skapa jobb på riktigt och vettiga förutsättningar. 

En orsak att det blir som det blir, är naturligtvis att andelen politiker som har erfarenhet av företagande är försvinnande liten. Visst finns det ett antal som haft eget företag. Men andelen som har anställda och fått ta ett arbetsgivaransvar är enligt uppgift en väldigt liten del. 

Senaste åren har det radats upp mängder med företagsfientliga förslag från regeringen. I stort sett alla har stoppats i riksdagen. Men skadan är ändå betydande. Varenda gång ett förslag kommer på en förändring, måste man som företagare ta hänsyn till eventuella effekter och vara beredd att anpassa verksamheten. Att kasta ur sig det ena kontroversiella förslaget efter det andra, utan att inse hur mycket det påverkar, är rent utsagt bedrövligt. Ett beteende som aldrig skulle ha fått ske om man haft erfarenhet av företagande och förstått hur skadliga effekterna kan bli. 

Långsiktighet och regelverk man kan lita på, är av väldigt stor vikt. Då kan man inte hålla på med godtyckliga förslag som varit så vanliga senaste åren. När man får vetskapen om att det dessutom tillkommit över 1400! nya blanketter under mandatperioden, inser man att byråkraterna fått härja fritt. En småföretagare lägger idag ca 10 timmar/vecka på administration. Det mesta till myndigheter. Vart tog alla löften om förenkling för företagen vägen?

Man kan också uppleva att lagstiftningen kraftigt ökar byråkratin utan att alltid ha något egentligt syfte. Det är verkligen dags att visa lite respekt för situationen som många politiker sätter företagandet i. Politikerna (de flesta) vet att inte en enda välfärdskrona kan skapas utan att det finns företag. Se till att tänk till, innan ni kastar ur er förslag till höger och vänster. Inse effekterna och belastningen av varje ny blankett vi skall fylla i, eller förslag ni lägger fram. Då får ni fler skattekronor att fördela. Ibland känns det som en fotbollsmatch där man ändrar reglerna var tionde minut. Då är det lite svårt att spela bra fotboll. 

Vinklad debatt

Uppsala Nu ska förslaget om vinstförbud i välfärden tas upp i riksdagen. Som entreprenör och väl insatt i vad förslaget innebär är det ett rent vinstförbud. Man måste vara väldigt dåligt insatt i företagande om man tycker det förslaget som skall tas i riksdagen ger möjlighet att ta ut vinst. I princip kommer en hel sektor att försvinna. 

Generellt upplever jag att diskussionerna om vinster i välfärden känns väldigt populistiska. Att fråga svenska folket om man tycker skatt skall gå till vinst kan ju bara ge ett svar. Som alltid är det frågans utformning som styr hur svaret kommer att bli. Många har en åsikt men jag träffar få som egentligen vet vad man har åsikt om. Men med den satsning regeringen gör för att svartmåla företagande inom välfärdssektorn, påverkas med all säkerhet många ändå, utan att förstå innebörden. Då får man de svar man vill ha i opinionsundersökningarna. 

Många har uppfattningen av att ett vinstförbud skulle spara skattepengar. Det är helt fel. Om vi tar skolpengen till exempel - den är densamma för privata företag som för kommunala. I många fall är det så att kommunala verksamheterna till och med får större stöd. Det kommer alltså aldrig att kosta mindre med vinstförbudet, utan istället skulle vi få mindre för skattepengarna.

Det är väldigt få som vet vad förslaget innebär. Inte ens politikerna som försvarar beslutet, verkar kunna sätta in siffrorna på rätt ställe. Den vanligaste uppfattningen är att förslaget innebär 7% vinst på omsättningen, vilket är relativt bra. Men istället är det 7% på operativt kapital, vilket är något helt annat. Hur skall man kunna begära att gemene man skall förstå vad man egentligen har en åsikt om. Då blir det mer populism och plakatpolitik såsom ”sålda skolbarn”, övervinster och stöld än fakta i debatten. Pinsam retorik och mer företagsfientligt än så kan man nog inte uttrycka sig. 

En fråga som definitivt hänger ihop med skatter och välfärden är att de offentliga verksamheterna i många fall tillåts vara så ineffektiva. Om det nya förslaget av vinsstopp i välfärden går genom kommer i stort sätt bara den offentliga sektorn att vara aktör. Då har man knäckt de små livskraftiga företagen, ökat den tröga och ineffektiva offentliga sektorn samt gjort sig av med all utvecklande konkurrens. Med all sannolikhet får man lägre kvalitet till högre pris (mer skatt). Är det vad svenska folket vill ha? 

För en sak kan man vara säker på. Ingen kan driva företagande utan ett överskott och ingen vill satsa pengar och jobba dygnet runt om man inte kan få göra skälig vinst. Med det förslag som ligger på bordet nu kommer staten att mer eller mindre konfiskera privat egendom. Sen får vi se vilket samhälle vi får när all välfärdverksamhet styrs av politiker. Jag är inte säker på att vi får den bästa vården, skolan och omsorgen då. 

Jag är ingen vän av företag som flyttar vinster till skatteparadis eller där privata företag levererar undermålig kvalitet. Men att det skulle innebära att stänga ute en hel samhällsfunktion från kompetenta utförare blir ofattbart. I all rimlighet så borde det man mäter vara kvalitet för samma kostnad, allt annat vore helt ointressant. Det borde Ardalan & Co fokusera på. 

Bloggare: Thomas Sonesson
Född: 1959.
Gör: Byggde Gallerix-kedjan under många år. Nu: arbetar med styrelsearbete och är engagerad i ett antal nya företag. Ideellt: Mentor till unga entreprenörer, engagerad i UF samt ordförande i Uppsala Stadsmission m m.