Thomas Sonesson

Uppsalaentreprenören

Thomas Sonesson skriver om entreprenörskap och om livet som företagare, vad som driver honom och om passionen för att starta eget.

Våta filten politik

Uppsala Det har inte varit några lätta år för det svenska företagsklimatet. Sen den nya regeringen tillträdde har väldigt mycket energi gått åt till att fundera över vad det ena företagsfientliga förslaget efter det andra kommer att betyda, för de verksamheter man är delaktig i. Listan har blivit väldigt lång. Några exempel:

Det började med försämrade ROT och RUT och sen kom höjningen av arbetsgivaravgifter för unga. Därefter kom förslaget om Strandhälls sjukskatt. Det gick inte lång tid innan man lade fram en stor försämring gällande de så kallade 3:12 reglerna. Ändringar av regler för styrelsearbete kanske gick de flesta förbi utan notering, men påverkar en hel yrkesgrupp. Förslaget och diskussionen om vinsterna i välfärden har dessutom legat som en våt filt över företagande och gör det fortfarande. Som grädde på moset kommer nu ett förslag på en så kallad exit-skatt. Dvs att man låser in företagare i Sverige på ett sånt sätt, att ett arvskifte eller att man vill arbeta utomlands i princip omöjliggörs. Man törs knappt tänka på vad som kommer härnäst...

Som nybliven företagare fick jag slåss för att slippa socialiseringen med löntagarfonderna. Det var på 80-talet och företagsklimatet var uselt. Sen har det varit en tydlig förbättring av företagsklimatet och massor av nya företag har startats och nya jobb har skapats. Denna förbättring har successivt skett oavsett vilken färg det varit på regeringen. Men nu har något hänt. En tydlig kantring mot ett företagsfientligt klimat och Sjöstedts obegripliga inflytande är en realitet. Man pratar om företagare som bovar, att man stjäl och är skattesmitare.

Som företagare vill man ägna dagarna åt att utveckla sitt företag, skapa tillväxt och vara med och förbättra samhället. Istället har mycket av tid och kraft gått åt till att sätta sig in i komplicerade regeländringar som hotat att ändra spelplanen över en natt. Det är dyrbart, frustrerande och tar massor av energi. Frågan kommer upp då och då om det är värt att fortsätta. Så kan vi inte ha det om vi vill fortsätta ha ett fungerande näringsliv och nya företag. För vi behöver långsiktighet och sundhet i de politiska besluten och insikten i företagsklimatets värde i ett fungerande land. Just nu ligger en våt filt över Sveriges företagare. Den måste bort. 

Entreprenörer i det blå

Uppsala Att berätta om lite mer udda entreprenörskap hör till det roligare. Om det dessutom är kopplat till en upplevelse är det ännu roligare. I helgen hade vi förmånen att få vara med om något alldeles extra. Vi flög luftballong. 

Så här häftigt såg det ut när vi lyfte från Storvreta. Men äventyret började långt innan dess. 

Vi blev hämtade i Uppsala av bil med ballong på släp. Vindarna var nordliga och målet var att flyga över Uppsala. Vi begav oss med andra ord norrut till Bälinge. 

Med karta, vindriktning och testballong insåg Kjell att vinden inte skulle ta oss till centrala Uppsala om vi startade i Bälinge. Vi tog oss istället vidare mot Lövstalöt. 

För att kartlägga vindarna på olika höjd släppte Kjell heliumballonger. Även här i Lövstalöt skulle vinden ta oss vid sidan om Uppsala. Så färden fortsatte österut till Storvreta. 

Där var förutsättningarna perfekta för att nå Uppsala. Regn och åskmolnen som hängt över Uppsala under eftermiddagen hade försvunnit och vinden mojnat. Arbetet med att göra ballongen klar kunde därmed påbörjas. Här ser vi Kjell i korgen på pilotsidan. Vi andra fyra skulle samsas på andra sidan (korgen är för max fem plus pilot). 

En viss respekt inger dessa tuber med gas. Å andra sidan skulle vi inte komma någonstans utan den. 

Sen skulle ballongen fyllas med luft. Först blåstes stora mängder med kalluft in för att fylla ballongen innan det var dags att slå på brännaren och börja fylla ballongen med varmluft. 

Sen var det dags att kliva i och ge sig iväg. Som extremt höjdrädd kändes det lite pirrigt. 

Men när man väl är där i korgen så har man inget val. Det var bara att fokusera på att hålla i sig och lita på piloten. 

Så här häftigt såg det ut när vi flög upp över Storvreta med Uppsala som mål. 

En skön känsla att flyga helt ljudlöst genom luften. Kul bild där man ser skuggan av ballongen. 

Ballonger är som gjorda för selfies. Här testar Kjell med sin selfiepinne och domkyrkan i bakgrunden. 

Och så här kan en selfie se ut med insidan av ballongen och gasolbrännaren som bakgrund. 

Att vi lyckades gå precis över domkyrkan var skickligt manövrerat. Kjell berättade att man "styr" genom att byta luftlager. Genom att gå upp lite högre hittade vi vind som ändrade kursen tillräckligt mycket för att träffa exakt över domkyrkan. 

Så här såg det ut när vi passerade domkyrkan från de som stod på marken. 

Vi kände oss hela tiden i trygga händer. Vår pilot Kjell berättade vad som händer, varför och hur allt fungerar. Något som gav upplevelsen en extra dimension. 

Lite fundersam kan man ändå vara inför landingen. Vart skall man landa och hur skall man landa. Återigen var det bara att lita på piloten. I en hage i Hågadalen gick vi snyggt ner utan att korgen vickade. Äventyret hade överträffat alla förväntningar och vi har minnen för livet. 

Efter att vi hjälpts åt att packa ihop ballong och övrig utrustning kom det en extra överraskning. Traditionen säger att man skall döpas i champagne och bli grevinna och greve av den plats man landat på. Med andra ord är vi numera greveparet av Hågadalen. Att döpas i champagne ger en viss kladdighet i luggen, men förutom de droppar som krävdes för ceremonin drack vi upp resten tillsammans med ost, kex och lite druvor. Väldigt snyggt arrangerat. 

Så här ser riktiga ballongentreprenörer ut. Vad vore livet utan modiga entreprenörer som lever ut sin dröm och vågar satsa på riktigt. Stort tack till Kjell och Camilla som startat Upplands Ballongflyg. De har just etablerat sig här i Uppsala och jag törs lova att ballongen med Schreck kommer att synas frekvent över Uppsala i framtiden. Ett härligt initiativ i entreprenörsstaden Uppsala  och en upplevelse som gör Uppsala till en attraktivare stad. 

 

 

 

Välfärdskalkylen

Uppsala Det är fascinerande att läsa om hur uppfinningsrika politikerna är när det gäller att dela ut pengar, bidrag eller någon form av stöd. Mer eller mindre alla grupper skall ha sitt i en "allt till alla"-mentalitet. Det är självklart att man skall berätta vad man skall prioritera om man röstar på just det partiet. Men det som oroar mest är att ingen politiker (eller väldigt få) pratar om vad som genererar intäkterna som man så generöst skall fördela. Är det brist på kunskap, brist på insikt eller ren ideoligisk kramp. 

Att göra en kalkyl på intäkter och kostnader är vardag för företagare. Naturligtvis detsamma för privatpersoners budget. Man måste titta på vilka intäkter man har och naturligtvis hur de genereras. Därefter kan man finansiera kostnaderna i sitt liv eller företag. Gör man det bra så har man ett överskott och gör man det mindre bra får det negativa konsekvenser. Grunden till dessa kalkyler ligger naturligtvis i intäkterna. De allra flesta är säkert medvetna om var intäkterna kommer ifrån och hur de skapas. Det gör att man har ett väldigt stort fokus på att öka sina intäkter. Man vet också att de ökar genom t ex hårt arbete och kunskap. Och om man inte har något arbete eller kunskap blir intäkterna mindre.  

Det är naturligtvis lika i landet Sverige AB. Vi måste börja med intäkterna. Alla borde vara överens om att i stort sett varje intäktskrona till Sverige AB har sin början genom att vi har svenska företag och ett fungerande näringsliv. Företag som startats av entreprenörer och som sedan anställer människor som i sin tur betalar skatt och moms. Om inga företag startas eller utvecklas, finns väldigt lite att fördela. Så här ser en väldigt förenklad intäktskalkyl ut:

Intäkter från företag (en mängd olika skatter och avgifter) 
Intäkter från anställda via skatt och arbetsgivaravgifter
Intäkter från moms etc 
Det är i princip alla de intäkter som Sverige AB har att fördela. 

Dessa intäkter skall betala hela statsapparaten, alla kommuner och landsting. Så skall det naturligtvis vara. Det som är så förvånande är hur lite fokus som läggs på hur vi skall få fler företag, dvs grunden till alla intäkter. Det är dags att vi får en regering som både inser och arbetar för ett bättre företagsklimat. Under den gångna mandatperioden har vi fått kraftigt ökade skatter som belastar företagen och starkt företagarfientliga förslag (som de flesta tack och lov inte kunnat genomföras). Framför allt som drabbas de mindre företagen. Dvs de som skapar fyra av fem jobb. 

Därför är det en gåta för mig att så få partier tittar på hur intäkter skapas och så många hur intäkter fördelas. Ska bli spännande att se om vikten av företag och entreprenörskap får någon plats i slutspurten inför valet. 

 

Reflektioner från Almedalen

Visby Från Almedalen rapporteras om allt tänkbart gällande politik och samhälle med massor av organisationer och företag på plats. ”Alla” är här och det skrivs spaltkilometer i alla tänkbara media och är ett eldorado för tyckare på alla nivåer.

Med tanke på att det genomförts 4374 planerade aktiviteter samt 1000-tals spontana möten måste detta naturligtvis vara någon form av världsrekord i nätverkande.
Visst är det en häftig upplevelse och unik mötesplats. En jättelik tummelplats för åsikter och budskap som det är nästan helt omöjligt att hålla koll på. Detta trots Almedalens utmärkta app. Att det är valår ger en extra nerv såklart. 

Här träffar man människor som man känner och naturligtvis många nya kontakter. Allt annat är nästan omöjligt på en mötesplats som denna. Det är ju genom relationer man bygger förtroenden och förtroenden är ju avgörande i de allra flesta samarbeten. Något som däremot känns lite utmanande är omfattningen. Överallt ser man mer eller mindre panikslagna människor rusande mellan olika seminarier och möten. Hinner man verkligen reflektera över det man upplever, om dagarna är överfyllda med aktiviteter. 

Politiskt kan man notera alltfler ytterligheter som tar för sig i debatten. Längts ut på höger respektive vänsterkanten ser man organisationer som tar tillfället att föra ut sitt budskap. Den företeelsen har det funnits gott om i Visby i år och vissa har verkligen klivit över gränsen som på Annie Lööfs tal. Tyvärr tror jag den uppmärksamhet de får i media är kontraproduktiv. Det är ju precis det som man vill ha. Svår fråga att hantera såklart och en utmaning för yttrandefriheten.  

En annan påtaglig sak är alla löften och vackra ord. Sånt är det extremt mycket av i Almedalen. Om allt alla lovar en vecka som denna blir verklighet, kommer vi att få en fantastisk framtid. Men vis av erfarenheten är det inte samma sak att lova som att göra. I alla fall inte i politiken där löften är lätta att ge, men genomförande är en bristvara. 

Den som av "misstag" kommer hit under denna vecka måste undra vad det är för spektakel. Vi ser en och annan förvirrad internationell turist som inte riktigt har samma målsättning som lobbyister, politiker och företag. Överfulla restauranger, svindyra hotellrum och packat med folk överallt. Men då finns det ett utmärkt alternativ. Åk utanför Visby. Almedalen är väldigt mycket centrala Visby och väldigt lite övriga Gotland. Det är t o m så att landsbygden på Gotland sägs vara en stor förlorare, då en av säsongens viktigaste veckor helt fokuserar på vad som händer innanför murarna och vanliga turister undviker ön. Något som vi själva sett under veckan då vi även besökt delar av landsbygden och det är väldigt lite besökare så fort man kommer utanför murarna.

Rapport från Almedalen

Visby Idag börjar årets Almedalen. Ett Almedalen som både är en spurt i ett val och en fantastisk plats att se fotbolls-VM på. Något som kommer att intressera mig lite extra är hur entreprenörskapet får möjlighet att visas. Då menar jag inte de företag som visar upp sig under egna engagemang. Det som blir spännande att se är hur politiker, utställande kommuner och andra myndigheter lyfter fram företagandets viktiga roll. Jag kan känna en liten oro att det lätt "glöms" bort. i Uppsalas program finns det förvisso en del kopplingar till företagande under andra rubriker, men knappast i eget fokus. Vi fanns liksom inte på näthinnan. Men nästa år kanske vi får möjligheten att berätta om Uppsala ur entreprenrörens perspektiv. 

Det kom en global rapport kallad GEM-rapporten för några veckor sedan, som mäter massor av saker och rapporten omfattar 60% av jordens befolkning. I den uppmärksammades Uppsalas entreprenörskap som något väldigt positivt och vi låg i topp. Under rubriken "Entreprenörsstaden" skrev jag och Maria Mattsson Mähl en artikel i UNT om hur framgångsrikt Uppsala arbetar, genom samarbeten mellan stadens olika funktioner. Att det finns en enorm kraft i Uppsalas företagande och viljan att samarbeta. Det gav oss massor av positiv energi och en rapport som överträffade alla våra förväntningar. 

Nu blev det nog lite kort om tid inför Almedalen och programmakarna hade inte riktigt entreprenörskapet med, när Uppsalas viktiga funktioner skulle få en plats på scenen. Men till nästa år, då skall vi jobba för att även entreprenörskapet är med i programmet. 

Under Almedalsveckan kommer naturligtvis företagande att vara i fokus. Men sen hoppas och tror jag på en hel del andra spaningar också förstås. 

I kundens huvud

Uppsala Under rubriken "I kundens huvud" har ett antal konsulter arbetat en dag hos sina kunder veckan som gick.

Ett väldigt spännande och inspirerande projekt som har flera uppsidor. Genom initiativet får du som arbetar som konsult tillfälle att lära känna din kunds verksamhet på ett bättre sett. Du får både känna på kundens verksamhet i vardagen samt att du kanske ser saker som kan förbättras utifrån ditt perspektiv. Du kommer ju in med öppna ögon vilket ofta är utvecklande. 

Bakom ideén står Tommy Lindgren som är VD och grundare av kommunikationsbyrån Zellout. Under ett antal veckor har han jagat oss konsulter att kontakta någon av våra kunder och se till att det blir en praktikdag. Torsdagen den 14/6 var den officiella praktikdagen och den avslutades så här trevligt på Restaurang Åkanten. 

Det som gör initiativet extra värdefullt är att de företag vi praktiserat hos, betalar för att vi konsulter arbetar hos dem. Man kan såklart ifrågasätta om vi lyckades leverera något större värde till våra kunder. Men det var defintivt lärorikt och ersättning skulle vi få.  Även här hade Tommy tänkt till ordentligt. Inspirerad av skolornas "Operation Dagsverke" där ersättningen går till något välgörande ändamål, var det Uppsala Stadsmission som var mottagare av den ersättning vi konsulter fick för denna dag. 

Så här glad blev Johanna Wahlby från Uppsala Stadsmission, när hon fick ta emot checken från Tommy Lindgren. Genom denna insats kan Uppsala Stadsmission bygga vidare på projektet matkassen och på sikt göra det möjligt att öppna en egen "Matmission" (matkassen delas ut varje vecka till Uppsalabor som har det ekonomiskt svårt).

I år var vi ca 50 konsulter som deltog i projektet. Det tar ju alltid lite tid att sprida information om ett projekt som detta på marknaden, men visst skall vi alla hjälpas åt att förmedla budskapet och minst dubbla antalet till nästa år. 

Vad gjorde jag själv då och hur blev jag så här trött? Jo jag tillbringade en dag i byggbranschen tillsammans med byggbolaget K360 som just nu renoverar Gottsundabadet. Jag har nog inte varit så trött på 15 år och muskler som legat i dvala fick helt plötsligt ett brutalt vakna upp. 

Men det klart. När man får uppgiften att köra ut några ton betongrester så inser man att det finns arbetsuppgifter i byggbranschen som mer handlar om vilja, än byggtekniska kunskaper. Just den här uppgiften klarade jag galant även om det kändes i hela kroppen. 

 

 

Bloggare: Thomas Sonesson
Född: 1959.
Gör: Byggde Gallerix-kedjan under många år. Nu: arbetar med styrelsearbete och är engagerad i ett antal nya företag. Ideellt: Mentor till unga entreprenörer, engagerad i UF samt ordförande i Uppsala Stadsmission m m.