Maria Mattsson Mähl

Välfärdsentreprenören

Det finns för få kvinnliga entreprenörer. De flesta startar företag där de har erfarenhet. Därför är det viktigt att sprida kunskap om företagande i välfärdssektorn. Det här är mitt bidrag:

Företagsklimatet i Uppsala

Uppsala Det brukar vara bra att reflektera över året som gått i samband med ett årskifte och som bloggare på Uppgang.com kan jag förstås inte låta bli att reflektera lite över företagsklimatet här i Uppsala. Det finns både positiva och negativa saker att säga om företagandeklimatet.

Förra året fick vi lägga ned vår SFI, Svenska för invandrare, i Uppsala. Det var ett sorgligt kapitel i mitt företagarliv av flera skäl. Dels för att vi hade investerat mycket pengar i verksamheten (de första två åren gick vi minus 100-200.000 varje månad), dels för att det var en välfungerande och omtyckt verksamhet där vi fick hjälpte många SFI-elever att hitta jobb. Att ordna jobb åt SFI-eleverna ingick inte i vårt uppdrag, men det var bra för eleverna och bra för arbetsgivarna i stan. 

Samtidigt hände det mycket positivt i stan. Företagsänglarna hade sitt andra verksamhetsår och även om det är en tv-produktion så genererar projektet både nya entreprenörer och bygger ett fantastiskt kontaktnät. Jag har fått många nya vänner i Uppsala tack vare Företagsänglarna. Dessutom går det bra för n

Det där med vänner och relationer är avgörande för entreprenörskap och affärsmannaskap. Därför ser jag ljust på framtiden, även om Uppsala åkte långt ned i Svenskt näringslivs ranking av företagsklimatet. För i den här staden finns gott om entreprenörer - och är det en sak som vi entreprenörer är kända för så är det att vi gillar motvind. 

Eftersom det är valår vill jag därför ge ett tips till alla de politiker som avser kandidera - sätt företagsfrågorna högt på agendan, säkerställ att det blir mycket verkstad och mindre snack. Då kommer ni att få företagarna i staden på er sida, det gynnar både företagsklimatet och Uppsala. 

Här är en bild på mig tillsammans med några av mina partners i Företagsänglarna på AlphaCE:s 5-årskalas, som för övrigt var ett annan trevlig sak som inträffade 2017 :) 

 

 

 

 

 

Karriärtips

De flesta tänker på att "klättra i hierarkierna" när man pratar om karriär, men det finns faktiskt väldigt många olika sätt och möjligheter att göra karriär på. En karriärstil kan också variera över tid. Det som passar när barnen är små är kanske inte alls är rätt för den som har utflugna barn.

Här är fyra olika karriärstilar som vi jobbcoacher brukar prata om:

Hoppjerkan - Vissa personer vill göra nya saker, i nya miljöer och de drivs av nyfikenheten att göra saker som de aldrig provat på tidigare. Deras cv kan se ut som ett lapptäcke  där olika titlar och varierande branscher avlöser varande. Förr i tiden - när guldklockan var eftersträvandsvärd - kallades dessa för "hoppjerkor" och klingade negativt. Idag finns det en större tolerans mot hoppjerkor då drivkrafter som nyfikenhet och äventyrslusta ofta gör gott för utvecklingen på en arbetsplats.

Specialisten - Dessa personer vill få chansen att fördjupa sina kunskaper. De vill vara "specialister" och brinner för möjligheten att få vara riktigt nördiga inom ett visst område. Framgångsrika forskare är exempel på denna karriärstil. Andra exempel är duktiga skattejurister, reviorer eller författare - dvs yrken som krävs fokus och långsiktighet för att bli riktigt duktig inom just detta område.

Breddaren - Den vanligaste karriärstilen är den där du sakta men säkert "utvidgar" din kompetens genom att bredda din kompetens eller ditt ansvarsområde. För dem som har denna karriärstil är drivkrafterna kontrollerad utveckling, man vill känna viss utveckling men inte ta sig vatten över huvudet. Ett exempel på "karriär" kan vara att få bli projektledare över sitt team, för att så småningom få ansvara för ett utvecklingsprojekt.

Karriäristen - Slutligen finns förstås dem som gillar den klassiska "karriärstegen", dvs att klättra i hierarkier och få tjusigare titel, lön eller tjänstbil. Dessa personer drivs av ansvar och statussymboler.

De flesta av oss har förstås en kombination av ovanstående karriärstilar. Karriärstilen kan som jag nämnde inledningsvis också variera under olika faser i livet. Den som har små barn och villalån tenderar att vara mer av en "breddare" medan en nyexaminerad student är mer av en "hoppjerka".

På AlphaCE är vi experter på att hjälpa dem som står längst från arbetsmarknaden till jobb. Många av dem som vi hjälper har aldrig funderat på att "göra karriär". Men drivkrafter är alltid viktiga när man söker jobb. Att hitta sin motivation och sitt drömjobb kan vara precis den mirakelmedicin som krävs för att man ska våga ta klivet att börja studera, flytta till en annan ort eller ha modet att kontakta en potentiell arbetsgivare.

Varje dag hör det av sig 3-5 personer till oss på AlphaCE och vill ha hjälp att söka jobb. Nu kommer vi att dela med oss av vår erfarenhet på en ny portal https://www.workprogram.se/ där vanligt folk kan få hjälp med studie- och yrkesvägledning.

Det här är ett nytt fenomen på svensk arbetsmarknad - då de flesta tidigare har varit hävisade till Arbetsförmedlingen eller behövt bli uppsagda för att få tillgång till ett professionellt bollplank. Inom kost och hälsa har det länge funnits PT, nu finns det ett koncept för dem som vill ha stöd och hjälp med sitt jobbliv. Det ska bli enormt spännande att se vart detta tar vägen :)

VD-dilemma

De flesta som läser min blogg vet troligen att AlphaCE förlorade en stor upphandling i somras och därför lade ett varsel på 340 personer för några veckor sedan. Ett varsel är visserligen inte detsamma som att vi kommer att behöva säga upp så många kollegor. Däremot kan vi konstatera att det krävs ett omtag på hela företaget för att stå rätt rustade för framtiden.

Jag har redan mött några "troll" på nätet som kritiserat mig för mitt dåliga ledarskap. Dessutom har jag kollegor som sorgset kommenterat den paradox som det innebär att hjälpa andra att söka jobb, samtidigt som man inser att man själv kanske behöver se om sitt hus inom snar framtid - trots att man trivs och gör ett fantastiskt arbete.

Så det är klart att jag funderar på frågan - har jag klantat mig?

Här är mina reflektioner:

1. Vi visste att den offert som vi lämnade i våras var affärskritisk för företaget. Vi insåg också att flera i branschen skulle vara på jakt efter avtalet samt att lägsta pris skulle avgöra. Därför var vi tvungna att lämna ett extremt lågt pris. Vår offert täckte lokalkostnader och lärarlöner, varken mer eller mindre. Trots detta var vi inte ens i närheten av det vinnande anbud, som låg 20% lägre än oss. Det är inte förbjudet att göra förlust, men jag kan inte bygga en verksamhet på en ohållbar kalkyl.

2. Min passion för AlphaCE handlar om det fantastiska arbete som mina kollegor gör i klassrummet och gentemot arbetsgivare. Jag blir gentuint lycklig när jag hör berättelser från verksamheten, som den jag fick höra på lunchen i fredags...

Vi var på "drive-thru" för att köpa lunch och hörde en gammal deltagare i högtalaren när vi skulle beställa. Vi tittade på varandra och undrade om det verkligen kunde vara han som varit så blyg i klassrummet. När vi kom fram till luckan för att betala mötte vi en glad, utåtriktad och proffsig kille. Det var vår gamla deltagare.

Det är inte hög omsättning eller vinstmarginaler som får mig att älska mitt jobb. Det är mina kollegors fina arbete i vardagen. Men det är klart - ju större företaget blir, desto fler kan vi hjälpa! Därför vill jag att företaget ska bli stort.

3. Har man en stor kund eller ett stort uppdrag finns det alltid en risk att förlora det avtalet eller uppdraget. Det spelar ingen roll om kunden är Ikea eller Arbetsförmedlingen. Stora avtal innebär stora risker. Vill man vara med och hjälpa många, då måste man också vara beredd att ta stora uppdrag.

Jag tror på kvalitet och långsiktighet. Jag är övertygad om att mina kollegors fina arbete - som att vi vecka efter vecka lyckas hjälpa 30-50 arbetssökande ut i jobb - lönar sig. Jag vet att vi har duktiga språklärare, handledare och praktikplatsanskaffare. Det är deras fina arbete som gör att jag vill stå på barrikaderna.

På kort sikt kommer AlphaCE att behöva rita om organisationen och flera medarbetare kommer att behöva lämna oss (om än kanske bara kortsiktigt). Men jag hoppas att vi kan fortsätta leverera med kvalitet och ha flaggan i topp trots alla utmaningar. Det förtjänar våra deltagare.

Dessutom har vi spännande projekt på gång, som inte blandar in politiker och myndigheter. Ni lär få höra mer om det inom snar framtid... :)

Att vara vd innebär inte bara att stå på scenen och ta emot lovord när vi gör bra saker i verksamheten. En vd förväntas fatta rätt beslut i svåra situationer oavsett hur mycket det blåser.

Jag är bekväm på scen, men mitt rätta jag kommer fram när det blåser rejält. Då hämtar jag kraft hos mina kollegor och i verksamheten. Jag är otroligt stolt och glad över det team som vi skapat. Mitt dilemma just nu är att hantera den kortsiktiga motgången på rätt sätt, så att mina kollegor vill komma tillbaka när vindarna vänder.

 

Forskarens och entreprenörens likheter

Uppsala Ikväll ska jag följa med min man till högtidsdagen för KVSU, Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala, som samlar docenter och professorer från olika fakulteter, ämnen och inriktningar vid universiteten i Uppsala. Med andra ord ser jag just nu fram emot spännande samtal inom bl.a. politik, musik, litteratur och fysik.

Jag får ofta kommentaren "du och din man måste vara väldigt olika" (min man är docent i tyska). Det stämmer till viss del, men jag måste säga att en framgångsrik forskare och en entreprenör har mycket gemensamt. Uppsala har en stolthet, en tradition och en förståelse för universtitetens och forskarnas behov. Ibland utmålas företagare och entreprenörer som något udda i stadsbilden, men så borde det inte behöva vara. Det finns fler likheter än olikheter mellan en forskare och en entreprenör. Därför borde Uppsala kunna ha ett betydligt bättre företagsklimat än det som nu råder enligt den senaste undersökningen.

Låt mig ge några exempel:

1. Ifrågasättandet

En forskare måste ständigt våga ifrågasätta rådande vetenskapliga sanningar. Det är det som driver vetenskapen framåt. Det är därför som många forskare ibland upprörs över näringslivet eller politikernas inblandning i vad, när och hur det ska forskas. Duktiga forskare utmanar såväl system som sanningar. Detsamma gäller entreprenörer. Vi är ofta besatta av ifrågasättandet. Om någon säger "det går inte", så är det rena tändvätskan för oss.

2. Nyfikenheten

Framgångsrika forskare är nyfikna. Det finns förstås nördar som bara bryr sig om sitt eget ämne eller sin egen specialistkompetens. Men de flesta framgångsrika forskare är genuint nyfikna på nya infallsvinklar, andra forskares specialistkompetenser mm. En entreprenör drivs också ofta av nyfikenheten.

3. Förändringsbenägenheten

Kunskapen är temporär. När det presenteras nya forskningsrön eller fakta kan spelplanen ändras delvis eller helt. Ta t.ex. kunskapen om atomerna (av grekiskan atomos som betyder 'det odelbara'). När forskarsamhället fick ny kunskap om atomerna öppnades helt nya forskningsområden och möjligheter. Tänk om sanningen "atomer är odelbara" hade fått bestå?

4. Envisheten och uthålligheten

När alla andra har gett upp så står både jag och min man kvar. Det handlar varken om arbetstid eller plikt - det är en livsstil. Att vara forskare eller entreprenör handlar i första hand om ett förhållningssätt till livet, kunskapen, problemställningar och lösningar. Man ger inte upp förrän problemet är löst eller forskningsfrågan har fått en adekvat behandling. Pengar är inte drivkraften, inte heller ära eller berömmelse. Det är resan som är det viktiga, resan som är mödan värd. 

Uppsala borde kunna ha ett företagsklimat av rang. Det finns en enorm kraft hos Uppsalas forskare och företagare och det finns fler likheter än olikheter. Det gör staden unik - eller som Gunnar Wennerberg uttryckte det "Du talar som en häst. Uppsala är bäst".

Entreprenörer skapar entreprenörer

Det behövs fler entreprenörer och då menar jag inte bara företagare. I min värld finns det olika sorter entreprenörer i många olika miljöer och sammanhang. Det är entreprenörer som vågar bryta upp från det gamla och skapa något nytt. Det är så folkvandringarna under historien tillkommit. Det är därför nya tekniska eller medicinska banbrytande framsteg uppnås.

Häromdagen hörde en väninna av sig. Hon ville ha hjälp med en lärling som gick hos henne, Milthon Wesström, som på gymnasiet valt att gå lärlingsprogrammet med inriktningen till silversmed och nu försökte komplettera sin utbildning för att bli guldsmed. Suzanne Färnert, som min väninna heter, har tagit honom under sina vingar och hjälper honom nu att förverkliga sina drömmar. Så gör en sann entreprenör som ser potentialen hos en annan entreprenör. Stöttar och hjälper.

Suzanne är en känd profil i Uppsala, hon driver sedan länge en charmig butik och guldsmeds-verkstad i centrala Uppsala. Mest känd är hon kanske för sina örhängen, cirklar som enkelt går att justera eller komplettera så att de byter form och färg. Jag är själv en stor fantast av hennes produkter eftersom de fungerar bra både till vardag och fest.

Suzanne nya projekt är att bli internationell. Hon har skapat en varumärke som heter Queen Creol som säljs hos Susanne Kylbergs i hennes fantastiska koncept Rådhuset (se där - återigen en entreprenör som ställer upp för en annan entreprenör). Jag är övertygad om att dessa fina smycken blir en storsäljare.

Häromveckan presenterade de sitt samarbete för kvinnonätverket Goaldiggers, som är grundat av Ida M Lundén. Ida har skapat ett fantastiskt kluster av drivna kvinnor som bor i Uppsala. Vi träffas regelbundet och nätverket har blivit precis det där stöttande sammanhanget som behövs för att våga och vilja. Nu är vi väldigt många levande reklamskyltar som går runt med Queen Creol i öronen... Jag är övertygad om att jag åtminstone sålt in örhängena till en handfull personer.

Många entreprenörer skapar ännu fler entreprenörer. Just därför är jag en glad och stolt entreprenör.

Tack Suzanne, Susanne, Ida, Milthon och alla andra coola entreprenörer för att ni finns :)

Här är en bild på Suzanne i hennes fina butik:

 

 

Maria Mattsson Mähl Född och uppvuxen i Uppsala. Bor i Bälinge, har två barn och är gift med Stefan. Gillar att spela musik på fritiden och motionerar allt för lite mellan barnens olika aktiviteter.