Maria Mattsson Mähl

Välfärdsentreprenören

Det finns för få kvinnliga entreprenörer. De flesta startar företag där de har erfarenhet. Därför är det viktigt att sprida kunskap om företagande i välfärdssektorn. Det här är mitt bidrag:

Varmt möte med personal

Igår var jag inbjuden till en arbetsplatsträff i Region Halland. De hörde av sig tidigt i våras för att säkerställa att det fanns en lucka i min kalender. Med tanke på situationen i företaget och det varsel som gick ut härom veckan kändes det än mer angeläget att få träffa verksamheten.

Det är inte första gången jag möter personal som blivit varslad. Jobbar man i den här branschen är det stora svängningar regelbundet. Leverantörer av arbetsmarknadsinsatser är arbetsmarknadens stötdämpare. Ena året är det ungdomsarbetslösheten som är den stora utmaningen, nästa år är det invandringen som behöver hanteras.

Jag är van att möta personal som är ledsen över avveckling och har bland annat hjälpt stora företag som Volvo, Atlas Copco, Ericsson och Sandvik att varsla personal. Inte minst under det dramatiska året 2009, då jag reste landet runt för att stötta dem som drabbades av lågkonjunkturen. Men jag är ovan att möta så varma känslor som jag gjorde igår.

Regionchefen hade arrangerat en workshop där personalen skulle diskutera framtiden och vad som är AlphaCE:s styrkor, vad de anser att företaget ska bygga vidare på. Efter mitt anförande satt jag därför nyfiket kvar i lokalen för att lyssna på deras åsikter. Ganska snabbt hamnade personalen i intensiva samtal om sin vardag och glömde bort att jag lyssnade bakom ryggen. Jag fick höra kommentarer som:

- Jag har jobbat på många arbetsplatser, men aldrig varit på en arbetsplats där det är så prestigelöst. Alla hjälper till och det finns ingen som är mer värd. Vi behöver varandra och vi hjälps åt.

- Det spelar ingen roll om en deltagare är akademiker eller analfabet. Vi behandlar alla med respekt.

En före detta kommunalt anställd lärare utbrast:

- Jag har aldrig jobbat hos en privat arbetsgivare tidigare utan bara på kommunens vuxenutbildning. Där pratade vi alltid om pengar. Allt var ekonomi och nyckeltal. Jag kan inte minnas att vi har pratat om ekonomi en enda gång sedan jag kom hit. Det kanske vi har, men det känns inte så. Här är fokus på individen och vad den behöver för att lyckas.

Jag satt och lyssnade på samtalen och blev varm i hjärtat. Precis detta vill jag att personalen i företaget ska säga oavsett om jag är i rummet eller inte. Det är verksamhetens nytta för individen och samhället som ska vara i fokus. Oftast brukar en god ekonomi bli följdeffekten.

När det är dags för mig att åka tillbaka till Uppsala ställer jag mig i dörren och vinkar hejdå till alla kollegor som fortfarande sitter försjunkna i diskussioner och samtal. Alla vinkar glatt tillbaka och när jag vänder mig om hör jag en kvinna som ropar efter mig

- Maria, fixa 340 jobb nu åt oss så att vi får jobba kvar. Lova att du gör allt du kan.

Jag vänder mig om i dörren och säger.

- Jag lovar. Jag kommer att använda dygnets alla vakna timmar för att göra vad jag kan.

Det var med varmt hjärta som jag lämnade Halland igår. Idag fick jag ett tackmail från en av medarbetarna i regionen...

Hej Maria!
Kul att du kom på besök igår, det va uppskattat av många. Jag vill bara dela med mig av hur stolt jag är över att arbeta på AlphaCE, jag menar verkligen det från hjärtat. 
Har varit i branschen i sju år och arbetat hos totalt tre aktörer med Alpha och aldrig tidigare har jag känt den stoltheten och glädjen jag gör över att gå till mitt arbete.
Jag upplever att jag får möjlighet att arbeta på ett företag jag tror på, man står för vad man lovat till sin kund, vilket skapar både trygghet och arbetsglädje. Oavsett framtid kommer jag alltid vara en stolt Alphis :)

 

Här kommer en bild på kollegorna i Halland.

Startskottet för riksdagen

I tisdags fick jag chansen att var med om Riksdagens öppnande, något som jag faktiskt bara läst om i skolböckerna eller sett glimta förbi i mediebruset en gång om året. Det var Handelskammaren i Stockholm/Uppsala som valt att ge bort några biljetter till företagsmedlemmar. Jag, Matilda Mielind, Cajsa Johansson och Maria Massomi representerade således entreprenörslivet i Uppsala.

Dagen började med traditionsenlig gudstjänst i Storkyrkan. Sedan promenerade församlingen längs avspärrade gator till Riksdagen där kungen höll sitt inledningstal som öppnar riksdagsåret. Nils Landgren underhöll och statsministern lade fram riktlinjerna för kommande verksamhetsår.

Samtliga riksdagsledamöter satt på sina platser, utplacerade utifrån geografi och inte parti (vilket är brukligt i många andra parlament), och på balkongen fick riksdagsledamöternas anhöriga trängas med kungligheter från våra nordiska länder och forna ministrar. Här är en bild på bänken bredvid mig. Där sitter prinsessan Madeleine och prins Carl Philip tillsammans med bland annat Birgitta Dahl och Ingvar Carlsson.

 

 

Efter Riksdagens öppnande var det mingel i Riksdagshuset och lite senare var det en konsert i Stockholms konserthus. Totalt blev det en heldag med kultur, politik, kända ansikten och nya perspektiv.

Men den stora reflektionen är att man aldrig ska säga aldrig...

Jag trodde t.ex. aldrig

1. Att jag skulle bli inbjuden till Riksdagens öppnande tillsammans med kända politiker och forna ministrar. Men jag kände förvånandsvärt många och hade inte svårt att hitta samtalsämnen.

2. Att jag skulle sjunga kungssången. Än mindre att jag skulle göra det för att självaste konungen kliver in i rummet. Nåväl, den här dagen sjöng jag kungssången två gånger på en och samma dag... För att kungen kom in i rummet. 

Jag är republikan och jag tycker att det är märkligt att någon år 2017 ska ärva sitt jobb. Därmed inte sagt att kungen och hans familj gör ett dåligt jobb. Tvärtom, tycker jag att de utför sitt uppdrag så gott det går. Men företeelsen är omodern och dessutom märklig. Att blanda demokrati och monarki i ett och samma skede blir märkligt. Det måste jag erkänna.

I år firar den svenska Riksdagsordningen 400 år. Vår demokrati är något fint som vi måste vårda ömt. Vi tar lätt vår demokrati för givet och det är långt ifrån alla länder där yttrandefriheten och möjligheten att påverka makthavarna är självklar. Men i Sverige har vi den ynnesten. I vårt land kan vem som helst starta ett parti, vi kan skriva debattartiklar eller surfa fritt på nätet. Det finns länder där det är kriminellt och där dylika handlingar resulterar i dödshot.

Just därför var det så fint att få delta i riksdagens högtidliga öppnande. Det var en fest för demokratin och en symbol över rätten att påverka vårt samhälle. Tack Handelskammaren för att jag fick möjlighet att delta :)

 

Sunt förnuft och tempo

Svenskt arbetsmarknad går som tåget. Under alla mina år i yrkeslivet har jag aldrig sett maken till högkonjunktur. Jag blir otroligt frustrerad när jag ser att Sverige inte gör det bästa av läget som rådet. Vi kan så otroligt mycket mer...

Några reflektioner:

1. Debatten om enkla jobb är felaktig – och det säger jag trots att jag sitter i Svenskt näringslivs styrelse, som driver frågan. Det finns gott om ”enklare” jobb på svensk arbetsmarknad, som inte ställer särskilt stora krav på utbildning eller kompetens och dessa ökar. AlphaCE träffar 100-tals arbetsgivare varje vecka som vill rekrytera allt från diskare och hotellstädare till skogsarbetare eller säsongsarbetare. Det finns yrkesroller i de allra flesta branscher som inte har allt för höga kompetenskrav… Det är inte det som är problemet.

2. Det är inte heller ingångslönen som är utmaningen för en arbetsgivare. Ofta finns olika former av lönesubventioner för svaga grupper på arbetsmarknaden som minskar lönekostnaden för arbetsgivaren. Brist på kompetens finns framförallt i storstadsregionerna och där är levnadskostnaderna höga. En arbetsgivare är inte betjänt av att en arbetstagare inte kan klara sig på sin lön.

3. Det har skett ett paradigmskifte på svensk arbetsmarknad. För några år sedan ställde arbetsgivarna krav på både utbildning och kunskaper i svenska språket. Idag frågar man om personen kan tala engelska eller hänvisar till att ”det finns personal på enheten som talar arabiska”. Även kravet på utbildning är borta för många tjänster. Tyvärr har politiker och myndigheter har inte hängt med i denna förändring. Det är ett bekymmer.

 4. Vi har för många inlåsningseffekter på arbetsmarknaden. Den som har lyckats få ett jobb kan få trassel med sin SFI för att läraren vägrar anpassas sitt schema utifrån elevens arbetsschema. Många arbetsgivare vittnar om att de möter regeltrassel eller aviga myndighetspersoner när de vill göra samhällsnytta och lära upp någon nyanländ med låg utbilding på arbetsplatsen, inte sällan är även facket den som sätter sig på tvären.

Nu riskerars tillväxten att dämpas. Näringslivet har ett gigantiskt rekryteringsbehov. Får företagen inte tillgång till kompetens är risken stor att de tackar nej till orders eller placerar produktion i andra länder – frågan är om vi inte redan är där.

Många är intresserade av det arbete som AlphaCE bedriver och varför vi är så lyckosamma i vårt arbete med att hjälpa arbetssökande ut i jobb. Det är inte så avancerat. Det finns två grundingredienser i vårt framgångsrecept: sunt förnuft och tempo.

Med enkla knep kommer man långt. Nu hoppas jag att Sverige inte analyserat eller administrerat sönder svensk arbetsmarknad för då har vi en rejäl utmaning när konjunkturen vänder.

För en sak är säker... Lågkonjunkturen kommer närmare för varje dag som går.

Här är en bild från när Sveriges största morgontidning dokumenterar en av AlphaCE:s solskenshistorier.

 

 

AlphaCE varslar 340 personer

Att vara entreprenör är inte alltid en dans på rosor. Idag är en av de sorgligaste dagarna i mitt liv som entreprenör.

I förmiddags skickade jag ett mail till samtliga anställda på AlphaCE med beskedet att vi på eftermiddagen skulle varsla 340 personer. Bakgrunden är att Arbetsförmedlingens avtal Grundläggande moduler ska avslutas den 1 februari 2018.

Ett varsel är inte detsamma som en uppsägning. Vår ambition är förstås att kunna behålla så många anställda som möjligt och förhoppningen är att vi ska växa inom andra områden. Men som företagare måste jag också vara realist. Vi kan inte ha personal om vi inte har några intäkter eller uppdrag. Lönekostnaden är den enskilt största kostnaden i ett utbildnings- och matchningsföretag. Just nu har vi en lönekostnad på nästan 20 msk varje månad. Då fungerar det inte belåna familjens villa för att hantera en likviditetskris (vilket jag gjort tidigare) utan vi behöver matcha framtidens minskade intäkter mot minskade kostnader.

Diskussionen om ”vinster i välfärden” handlar ofta om hur företagen ”skär guld med täljkniv” och exploaterar samhällets skatteresurser. Det finns väldigt många fler aspekter…

Jag är otroligt stolt och glad över det fina arbete som mina kollegor har gjort i Grundläggande moduler. Vi har gett nyanlända invandrare kunskaper om det svenska samhället och arbetsmarknaden, vi har ordnat praktikplatser och lärt dem svenska. Grundläggande moduler är en av de bästa insatser som Arbetsförmedlingen har upphandlat. Nu hoppas jag att den leverantör som fått förtroende att bedriva efterföljaren Yrkes- och studieförberedande moduler fortsätter att hålla hög kvalitet. Det är viktigt för alla, inte minst dem som behöver hjälp att komma in på arbetsmarknaden.

Vad händer nu med AlphaCE?

Vi har länge känt till det faktum att vi har ett omfattande avtal som tar slut den 1 februari 2018. Vi gjort vårt yttersta för att leverera med hög kvalitet och vi kommer fortsätta hjälpa arbetssökande ut i jobb även i framtiden. Vi har andra avtal och andra uppdrag som vi nu kommer att prioritera mer. Vi brinner verkligen för vår vision ”att alla har en plats på arbetsmarknaden” och vi har höga ambitioner för framtiden.

Det här kommer förstås bli en utmaning för oss, men jag vet att vi kommer att klara det här och många andra utmaningar som vi kommer att möta i framtiden. Men det är tur att vi har varit sparsamma och förutseende. Vi har laddat verksamheten med kunskap, erfarenhet, strukturkapital, infrastruktur och många andra framgångsfaktorer. Nu ska vi använda tidigare års vinstmarginaler för att rusta oss inför framtiden.

Ibland måste man ta ett steg tillbaka för att kunna ta två steg fram. Och som jag sagt i tidigare bloggar ”Det är i motvind drakar lyfter”.

 

Entreprenörspar som inspirerar

Jag älskar verkligen människor som vågar gå sin egen väg och göra något annorlunda. Teo Härén och Susanna Rudling är två inspirerande människor som man bara måste älska. I synnerhet när man har fått bo ett dygn i deras härliga romantiska hem.

Det hela började med att jag får några veckor sedan skulle boka mötesrum och övernattning till ett strategimöte åt koncernledningen. Jag ville gärna ha något annorlunda och sökte därför på större boenden i närheten av Arlanda på AirBnB, som kommit att bli en av mina favoritsajter. Då dök Bruksgatan 10 i Älvkarleö upp bland alternativen. En fantastisk pärla som hade gott om sängar och utrymme för oss. Jag insåg snabbt att det var Susanna och Teos fantastiska herrgård som jag sett så många gånger i sociala medier och skickade bums iväg en förfrågan.

Igår mötte herrskapet mig på gården utanför deras fantastiska herrgård. Teo Härén, en av Sveriges mest framgångsrika talare, var inklädd snickarbyxor, t-shirt och såg ut som den hemtame vaktmästaren på gården. Han fru Susanna såg däremot ut som den klassiska herrgårdsfrun som nyligen kommit från en inspelning av en romantisk film.

Susanna är entreprenören som bland annat driver klänningsförsäljning i herrgårdsmiljö. Jag misstänker starkt att det är hon som är inredningsarkitekten bakom allt det vackra och romantiska. Fräscha blommor, romatiska tapeter, blommig kaffeservice och fantastiska soffgrupper i färglada sammetstyger.... Huvudbyggnaden är enorm (jag gick vilse ett par gånger) och överallt finns fantastiska små sitthörnor där man kan ta en kaffe eller dricka ett glas bubbel.

Hela koncernledningen stormtrivdes och redan efter några minuter utbrister marknads- och kommunikationschefen "Japp, då var det klart. Jag åker inte hem imorgon. Det här passar bra. Jag kan bo här för alltid", en känsla som vi alla delade.

Jag har haft förmånen att få lyssna till Teo Härén vid flera tillfällen när han talat om kreativitet. Han brukar belysa vikten av att göra det ovanliga och våga gå "utanför boxen". Att bo med ledningsgruppen i en herrgård, laga mat tillsammans, ta ett morgondopp i herrgårdstjärnen eller diskutera strategier i salongen var helt rätt. Inte en traditionell konferensanläggning, men absolut en inspirerande miljö från 1600-talet som passar utmärkt för några som behöver ta sikte mot framtiden.

Tack fantastiska Teo och Susanna för att ni delar med er av ert fantastiskta hem!

Hoppas att vi får komma tillbaka.

 

Maria Mattsson Mähl Född och uppvuxen i Uppsala. Bor i Bälinge, har två barn och är gift med Stefan. Gillar att spela musik på fritiden och motionerar allt för lite mellan barnens olika aktiviteter.