Maria Mattsson Mähl

Välfärdsentreprenören

Det finns för få kvinnliga entreprenörer. De flesta startar företag där de har erfarenhet. Därför är det viktigt att sprida kunskap om företagande i välfärdssektorn. Det här är mitt bidrag:

Varmt möte med personal

Igår var jag inbjuden till en arbetsplatsträff i Region Halland. De hörde av sig tidigt i våras för att säkerställa att det fanns en lucka i min kalender. Med tanke på situationen i företaget och det varsel som gick ut härom veckan kändes det än mer angeläget att få träffa verksamheten.

Det är inte första gången jag möter personal som blivit varslad. Jobbar man i den här branschen är det stora svängningar regelbundet. Leverantörer av arbetsmarknadsinsatser är arbetsmarknadens stötdämpare. Ena året är det ungdomsarbetslösheten som är den stora utmaningen, nästa år är det invandringen som behöver hanteras.

Jag är van att möta personal som är ledsen över avveckling och har bland annat hjälpt stora företag som Volvo, Atlas Copco, Ericsson och Sandvik att varsla personal. Inte minst under det dramatiska året 2009, då jag reste landet runt för att stötta dem som drabbades av lågkonjunkturen. Men jag är ovan att möta så varma känslor som jag gjorde igår.

Regionchefen hade arrangerat en workshop där personalen skulle diskutera framtiden och vad som är AlphaCE:s styrkor, vad de anser att företaget ska bygga vidare på. Efter mitt anförande satt jag därför nyfiket kvar i lokalen för att lyssna på deras åsikter. Ganska snabbt hamnade personalen i intensiva samtal om sin vardag och glömde bort att jag lyssnade bakom ryggen. Jag fick höra kommentarer som:

- Jag har jobbat på många arbetsplatser, men aldrig varit på en arbetsplats där det är så prestigelöst. Alla hjälper till och det finns ingen som är mer värd. Vi behöver varandra och vi hjälps åt.

- Det spelar ingen roll om en deltagare är akademiker eller analfabet. Vi behandlar alla med respekt.

En före detta kommunalt anställd lärare utbrast:

- Jag har aldrig jobbat hos en privat arbetsgivare tidigare utan bara på kommunens vuxenutbildning. Där pratade vi alltid om pengar. Allt var ekonomi och nyckeltal. Jag kan inte minnas att vi har pratat om ekonomi en enda gång sedan jag kom hit. Det kanske vi har, men det känns inte så. Här är fokus på individen och vad den behöver för att lyckas.

Jag satt och lyssnade på samtalen och blev varm i hjärtat. Precis detta vill jag att personalen i företaget ska säga oavsett om jag är i rummet eller inte. Det är verksamhetens nytta för individen och samhället som ska vara i fokus. Oftast brukar en god ekonomi bli följdeffekten.

När det är dags för mig att åka tillbaka till Uppsala ställer jag mig i dörren och vinkar hejdå till alla kollegor som fortfarande sitter försjunkna i diskussioner och samtal. Alla vinkar glatt tillbaka och när jag vänder mig om hör jag en kvinna som ropar efter mig

- Maria, fixa 340 jobb nu åt oss så att vi får jobba kvar. Lova att du gör allt du kan.

Jag vänder mig om i dörren och säger.

- Jag lovar. Jag kommer att använda dygnets alla vakna timmar för att göra vad jag kan.

Det var med varmt hjärta som jag lämnade Halland igår. Idag fick jag ett tackmail från en av medarbetarna i regionen...

Hej Maria!
Kul att du kom på besök igår, det va uppskattat av många. Jag vill bara dela med mig av hur stolt jag är över att arbeta på AlphaCE, jag menar verkligen det från hjärtat. 
Har varit i branschen i sju år och arbetat hos totalt tre aktörer med Alpha och aldrig tidigare har jag känt den stoltheten och glädjen jag gör över att gå till mitt arbete.
Jag upplever att jag får möjlighet att arbeta på ett företag jag tror på, man står för vad man lovat till sin kund, vilket skapar både trygghet och arbetsglädje. Oavsett framtid kommer jag alltid vara en stolt Alphis :)

 

Här kommer en bild på kollegorna i Halland.

Samhällsutvecklingen och företagarna

I veckan som gick samlades näringslivsstrateger och näringslivschefer från Sveriges kommuner på UKK i Uppsala för att inhämta inspiration och kunskap.

Kommunerna har en viktig uppgift i att säkerställa företagsklimatet i en kommun och vi företagare som har erfarenheter från både mindre och mer företagsvänliga kommuner vet hur viktigt det är att ha tjänstemän och handläggare i kommunen som arbetar i en konstruktiv anda. Därför tror jag dylika tillställningar är viktiga. 

Johan Rudström, ledarskribent från Unt, inledde fredagens program med att göra en exposé över de politiska tongångarna och alla vallöften som dominerar debatten. Politikerna tycks försöka vinna världsrekord i kretiva förslag som att minska momsen i vissa geografier för att gynna landsbygden eller att justera skatten på den eventuella vinst några procentenheter upp eller ned (förutom vissa politiska krafter som vill ta bort vinsten i vissa sektorer helt förstås). Johan Rudström konstaterade dock att de allra flesta företag vittnar om samma sak "ge oss långsiktiga spelregler och inga kreativa initiativ som nästa regering moneterar ned". 

Rudströms analys är helt korrekt. En företagare som ska investera i ny utrustning, i nya lokaler eller anställa mer personal behöver kunna göra en rimlig kalkyl. Det finns ofta stora risker och faktorer som skattejusteringar eller nya lagar kan välta omkull ett företag snabbt. Ett osäkert politiskt läge är därför väldigt dåligt för både företagen och tillväxten. Breda och stora överenskommelser är det bästa - men det är klart att det är svårt att vinna röster om alla har samma valprogram.

Jag fick förmånen att delta i en företagarpanel på fredagen som jag tror syftade till att bredda bilden av Uppsalas olika företagare. Förutom AlphaCE var Pillerpodden, Temakonsult och Drupps med i den panel som proffsigt moderarades av Beng-Åke Ljudén från Almi. 

Panelen visade verkligen hur vi entreprenörer kämpar med de utmaningar som som samhället står inför, vi hade:

  • En aktör som försöker lösa problemen med psykisk ohälsa (Pillerpodden)
  • En aktör som försöker lösa världens utmaning med bristen på rent vatten (Drupps) 
  • En aktör som försöker lösa arbetsmarknadens utmaningar (AlphaCE)
  • Och en företagare som lyckats lösa generationsskiftet i tre generationer (Temakonsult), vilket faktiskt är ett gigantiskt problem för många företagare i vårt land just nu...

Jag har erfarenhet av att bedriva verksamhet i orter som Hudiksvall, Eskilstuna, Kalmar, Göteborg, Malmö och drygt 50 orter till. Skillnaden mellan "bra orter" och "dåliga orter" är väldigt, väldigt enkel. På de orter där man utgår från att företagare vill samhället väl och är en konstruktiv kraft, där lyckas man flytta berg tillsammans. På de orter där man utgår från att företagare enbart är intresserade av pengar, där lyckas man inte med något alls.

Just därför är det så otroligt viktigt att vi tillsammans hjälper till att lyfta företagarnas och företagens viktiga roll i samhället. Det är så vi utvecklar samhället i rätt riktning.

Vi har passor av problem att lösa - som vattenbrist, integration och psykisk ohälsa. Men vi jobbar på det - i all fall vi entreprenörer. För ni som följer min blogg vet ju att vi entreprenörer gillar utmaningar och sådana finns det gott om i vårt samhälle. 

Här är en bild från panelsamtalet i fredags.

 

 

Den starka gemenskapen

Den viktigaste ingrediensen för att lyckas i affärer är utan tvekan goda relationer. Du kan ha världens bästa idé - men saknar du förmågan att knyta till dig bra personal eller stabila leverantörer kommer du inte att kunna bygga en verksamhet.

Goda relationer med kunderna är viktigt, det fattar nog de flesta. Däremot underskattar många vikten av goda relationer med sina konkurrenter. Duktiga konkurrenter är utan tvekan det effektivaste verktyget för en företagare som vill utveckla sin verksamhet och sin bransch. Dåliga eller oseriösa konkurrenter kan däremot göra livet surt. 

I Uppsala finns det numera en stark gemenskap bland företagarna. Frisörer, privata vårdleverantörer, fiskhandlare, e-handelsföretag, bagerier, restauranger, hotell, konsulter eller gym - listan kan göras lång och vi ställer upp för varandra. Vi delar samma entusiasm över ungdomar som vill driva UF-företag. VI blir överlyckliga när någon får pris eller uppmärksammas. Och vi delar frikostigt med oss av tips och kontaktnät. Det finns hurrarop i medgång och det finns stöd att hämta i motgång.

Det där sista är viktigare än allt annat. Vi företagare vet nämligen att medvind snabbt kan bytas ut till motvind. Då behöver man ha upparbetade goda relationer att luta sig mot.

Härom veckan hamnade jagVeckans affärers lista över 125 mäktigaste kvinnor i näringslivet. Jag är förstås inte mäktigare idag än jag var före den 8 mars, då listan publicerades. Däremot har alla möjliga (och omöjliga) personer plötsligt blivit intresserade av min position i näringslivet. Och det är förstås kul när okända personer kommer fram och gratulerar spontant på stan, men jag är väl medveten om det lagarbete som ligger bakom resultaten. Bakom mig finns hundratals duktiga kollegor som sliter varje dag. 

Jag är också väl medveten om hur snabbt vinden kan vända. Under mina år som företagare har jag behövt hjälp med kort varsel många gånger... Då behöver man sitt kontaktnät och sina relationer. Just därför är jag så otroligt tacksam för det fina arbete som görs av så många entreprenörer i Uppsala nu. Ni bildar ett finmaskigt nät som kommer att skapa förutsättningar för generationer av företagare i framtiden. 

Uppsala må ha en dålig ranking i Svenskt näringslivs årliga mätning över företagsklimatet, men det är sannerligen inte hela sanningen. Med den starka sammanhållning som finns i stan har vi goda förutsättningar att klättra i på listan. 

Jag ser fram emot att följa utvecklingen :) 

Företagsklimatet i Uppsala

Uppsala Det brukar vara bra att reflektera över året som gått i samband med ett årskifte och som bloggare på Uppgang.com kan jag förstås inte låta bli att reflektera lite över företagsklimatet här i Uppsala. Det finns både positiva och negativa saker att säga om företagandeklimatet.

Förra året fick vi lägga ned vår SFI, Svenska för invandrare, i Uppsala. Det var ett sorgligt kapitel i mitt företagarliv av flera skäl. Dels för att vi hade investerat mycket pengar i verksamheten (de första två åren gick vi minus 100-200.000 varje månad), dels för att det var en välfungerande och omtyckt verksamhet där vi fick hjälpte många SFI-elever att hitta jobb. Att ordna jobb åt SFI-eleverna ingick inte i vårt uppdrag, men det var bra för eleverna och bra för arbetsgivarna i stan. 

Samtidigt hände det mycket positivt i stan. Företagsänglarna hade sitt andra verksamhetsår och även om det är en tv-produktion så genererar projektet både nya entreprenörer och bygger ett fantastiskt kontaktnät. Jag har fått många nya vänner i Uppsala tack vare Företagsänglarna. Dessutom går det bra för n

Det där med vänner och relationer är avgörande för entreprenörskap och affärsmannaskap. Därför ser jag ljust på framtiden, även om Uppsala åkte långt ned i Svenskt näringslivs ranking av företagsklimatet. För i den här staden finns gott om entreprenörer - och är det en sak som vi entreprenörer är kända för så är det att vi gillar motvind. 

Eftersom det är valår vill jag därför ge ett tips till alla de politiker som avser kandidera - sätt företagsfrågorna högt på agendan, säkerställ att det blir mycket verkstad och mindre snack. Då kommer ni att få företagarna i staden på er sida, det gynnar både företagsklimatet och Uppsala. 

Här är en bild på mig tillsammans med några av mina partners i Företagsänglarna på AlphaCE:s 5-årskalas, som för övrigt var ett annan trevlig sak som inträffade 2017 :) 

 

 

 

 

 

Karriärtips

De flesta tänker på att "klättra i hierarkierna" när man pratar om karriär, men det finns faktiskt väldigt många olika sätt och möjligheter att göra karriär på. En karriärstil kan också variera över tid. Det som passar när barnen är små är kanske inte alls är rätt för den som har utflugna barn.

Här är fyra olika karriärstilar som vi jobbcoacher brukar prata om:

Hoppjerkan - Vissa personer vill göra nya saker, i nya miljöer och de drivs av nyfikenheten att göra saker som de aldrig provat på tidigare. Deras cv kan se ut som ett lapptäcke  där olika titlar och varierande branscher avlöser varande. Förr i tiden - när guldklockan var eftersträvandsvärd - kallades dessa för "hoppjerkor" och klingade negativt. Idag finns det en större tolerans mot hoppjerkor då drivkrafter som nyfikenhet och äventyrslusta ofta gör gott för utvecklingen på en arbetsplats.

Specialisten - Dessa personer vill få chansen att fördjupa sina kunskaper. De vill vara "specialister" och brinner för möjligheten att få vara riktigt nördiga inom ett visst område. Framgångsrika forskare är exempel på denna karriärstil. Andra exempel är duktiga skattejurister, reviorer eller författare - dvs yrken som krävs fokus och långsiktighet för att bli riktigt duktig inom just detta område.

Breddaren - Den vanligaste karriärstilen är den där du sakta men säkert "utvidgar" din kompetens genom att bredda din kompetens eller ditt ansvarsområde. För dem som har denna karriärstil är drivkrafterna kontrollerad utveckling, man vill känna viss utveckling men inte ta sig vatten över huvudet. Ett exempel på "karriär" kan vara att få bli projektledare över sitt team, för att så småningom få ansvara för ett utvecklingsprojekt.

Karriäristen - Slutligen finns förstås dem som gillar den klassiska "karriärstegen", dvs att klättra i hierarkier och få tjusigare titel, lön eller tjänstbil. Dessa personer drivs av ansvar och statussymboler.

De flesta av oss har förstås en kombination av ovanstående karriärstilar. Karriärstilen kan som jag nämnde inledningsvis också variera under olika faser i livet. Den som har små barn och villalån tenderar att vara mer av en "breddare" medan en nyexaminerad student är mer av en "hoppjerka".

På AlphaCE är vi experter på att hjälpa dem som står längst från arbetsmarknaden till jobb. Många av dem som vi hjälper har aldrig funderat på att "göra karriär". Men drivkrafter är alltid viktiga när man söker jobb. Att hitta sin motivation och sitt drömjobb kan vara precis den mirakelmedicin som krävs för att man ska våga ta klivet att börja studera, flytta till en annan ort eller ha modet att kontakta en potentiell arbetsgivare.

Varje dag hör det av sig 3-5 personer till oss på AlphaCE och vill ha hjälp att söka jobb. Nu kommer vi att dela med oss av vår erfarenhet på en ny portal https://www.workprogram.se/ där vanligt folk kan få hjälp med studie- och yrkesvägledning.

Det här är ett nytt fenomen på svensk arbetsmarknad - då de flesta tidigare har varit hävisade till Arbetsförmedlingen eller behövt bli uppsagda för att få tillgång till ett professionellt bollplank. Inom kost och hälsa har det länge funnits PT, nu finns det ett koncept för dem som vill ha stöd och hjälp med sitt jobbliv. Det ska bli enormt spännande att se vart detta tar vägen :)

VD-dilemma

De flesta som läser min blogg vet troligen att AlphaCE förlorade en stor upphandling i somras och därför lade ett varsel på 340 personer för några veckor sedan. Ett varsel är visserligen inte detsamma som att vi kommer att behöva säga upp så många kollegor. Däremot kan vi konstatera att det krävs ett omtag på hela företaget för att stå rätt rustade för framtiden.

Jag har redan mött några "troll" på nätet som kritiserat mig för mitt dåliga ledarskap. Dessutom har jag kollegor som sorgset kommenterat den paradox som det innebär att hjälpa andra att söka jobb, samtidigt som man inser att man själv kanske behöver se om sitt hus inom snar framtid - trots att man trivs och gör ett fantastiskt arbete.

Så det är klart att jag funderar på frågan - har jag klantat mig?

Här är mina reflektioner:

1. Vi visste att den offert som vi lämnade i våras var affärskritisk för företaget. Vi insåg också att flera i branschen skulle vara på jakt efter avtalet samt att lägsta pris skulle avgöra. Därför var vi tvungna att lämna ett extremt lågt pris. Vår offert täckte lokalkostnader och lärarlöner, varken mer eller mindre. Trots detta var vi inte ens i närheten av det vinnande anbud, som låg 20% lägre än oss. Det är inte förbjudet att göra förlust, men jag kan inte bygga en verksamhet på en ohållbar kalkyl.

2. Min passion för AlphaCE handlar om det fantastiska arbete som mina kollegor gör i klassrummet och gentemot arbetsgivare. Jag blir gentuint lycklig när jag hör berättelser från verksamheten, som den jag fick höra på lunchen i fredags...

Vi var på "drive-thru" för att köpa lunch och hörde en gammal deltagare i högtalaren när vi skulle beställa. Vi tittade på varandra och undrade om det verkligen kunde vara han som varit så blyg i klassrummet. När vi kom fram till luckan för att betala mötte vi en glad, utåtriktad och proffsig kille. Det var vår gamla deltagare.

Det är inte hög omsättning eller vinstmarginaler som får mig att älska mitt jobb. Det är mina kollegors fina arbete i vardagen. Men det är klart - ju större företaget blir, desto fler kan vi hjälpa! Därför vill jag att företaget ska bli stort.

3. Har man en stor kund eller ett stort uppdrag finns det alltid en risk att förlora det avtalet eller uppdraget. Det spelar ingen roll om kunden är Ikea eller Arbetsförmedlingen. Stora avtal innebär stora risker. Vill man vara med och hjälpa många, då måste man också vara beredd att ta stora uppdrag.

Jag tror på kvalitet och långsiktighet. Jag är övertygad om att mina kollegors fina arbete - som att vi vecka efter vecka lyckas hjälpa 30-50 arbetssökande ut i jobb - lönar sig. Jag vet att vi har duktiga språklärare, handledare och praktikplatsanskaffare. Det är deras fina arbete som gör att jag vill stå på barrikaderna.

På kort sikt kommer AlphaCE att behöva rita om organisationen och flera medarbetare kommer att behöva lämna oss (om än kanske bara kortsiktigt). Men jag hoppas att vi kan fortsätta leverera med kvalitet och ha flaggan i topp trots alla utmaningar. Det förtjänar våra deltagare.

Dessutom har vi spännande projekt på gång, som inte blandar in politiker och myndigheter. Ni lär få höra mer om det inom snar framtid... :)

Att vara vd innebär inte bara att stå på scenen och ta emot lovord när vi gör bra saker i verksamheten. En vd förväntas fatta rätt beslut i svåra situationer oavsett hur mycket det blåser.

Jag är bekväm på scen, men mitt rätta jag kommer fram när det blåser rejält. Då hämtar jag kraft hos mina kollegor och i verksamheten. Jag är otroligt stolt och glad över det team som vi skapat. Mitt dilemma just nu är att hantera den kortsiktiga motgången på rätt sätt, så att mina kollegor vill komma tillbaka när vindarna vänder.

 

Maria Mattsson Mähl Född och uppvuxen i Uppsala. Bor i Bälinge, har två barn och är gift med Stefan. Gillar att spela musik på fritiden och motionerar allt för lite mellan barnens olika aktiviteter.